Die Mauer

Halt!
Här får ingen passera,
här kommer ingen förbi.
Kommer aldrig över nån mera,
så gå är du snäll om ditt liv är kärt.

Över taggtråden såg jag min livskamrat,
Susanne stod och gestikulera.
Jag har gått här i tjugo år snart,
men med en K-pist är det svårt att diskutera.

Jag gick långsamt hemåt,
hemåt den kvällen.
Skulle jag få se henne igen?
Hjärnan värkte,
hjärtat värkte,
Skulle jag bli hel igen?

En dag så stod,
så stod den bara där,
en mur mellan mej och den jag hade kär.
Vi bor två kvarter, ifrån varann.
men en grå prick är det enda jag ser av Susanne.

Vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få le, leva här

Alla vackra rosor är våta,
av blodet från ert heliga korståg.
och jag skall aldrig förlåta
det som hände vid muren.

Jag har tänkt jävligt mycket, mycket på att fly,
Jag vill se hennes kropp,
jag vill smeka hennes hy,
höra hennes stämma,
vara henne nära,
Jag ska viska i hennes öra;

Vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få le, leva här

Ja, jag vet, jag vet precis hur,
jag flyger över eran mur.
Å jag vet, å jag vet,
jag vet precis hur,

”I’ll be the acid spy”
Jag gör vad du vill.
Jag vet precis hur,
jag vet precis hur
Eh oh ah, jag vet precis hur.

Vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få leva här
vi skulle få le, leva här

Ebba Grön